I Sverige råder principen ”mater est quam gestatio demonstrat” och den innebär att den rättsliga modern är kvinnan som föder barnet. Att fastställa faderskap kan dock vara något mer komplicerat. Ifall paret är gifta råder en presumtion att det är moderns make som är barnets far. Annars krävs det att faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom.

Vid en så kallad positiv faderskapstalan ska det fastställas att en viss man är barnets far. Det är bara barnet som kan föra en sådan talan i domstol, och en sådan talan kan typiskt sett avse tre olika situationer. Den första är då den man som utpekats som far till ett barn inte är villig att bekräfta faderskapet, den andra är då den utredning som socialnämnden företagit inte kan utpeka någon bestämd man som far, och den tredje är ifall modern vägrar godkänna en mans bekräftelse.

Även om talan endast kan föras av barnet, kan det finns behov att talan förs av någon annan för barnets räkning. Skulle barnet vara omyndigt kan modern eller en särskilt förordnad vårdnadshavare eller socialnämnden, väcka talan för barnets räkning. Däremot har alltså en man, som anser sig vara far till ett barn fött av en ogift mor, inte själv möjlighet att väcka talan. Vad han kan göra är att anmäla till socialnämnden att han anser sig vara far. Det faller på socialnämnden att beakta hans uppgifter. Socialnämnden har en skyldighet att utreda och få faderskapet fastställt, så om socialnämnden bedömer det som lämpligt, kan talan då väckas för barnets räkning.

Det är även möjligt att upphäva ett fastställt faderskap, vilket kallas för negativ faderskapstalan. En sådan talan kan vara aktuell för en man som presumerats vara far till ett barn, eller bekräftat ett faderskap, men sedermera insett att det är felaktigt. Ifall ett annat faderskap ska fastställas genom positiv faderskapstalan, måste ett eventuellt gammalt faderskap först hävas genom en negativ faderskapstalan.

Vad gäller den negativa faderskapstalan, har mannen själv möjlighet att väcka talan ifall han önskar vinna förklaring att han inte är fader till barnet. Även barnet har möjlighet att väcka en sådan talan. En förmyndare kan företräda barnet ifall det behövs, vilket innebär att även modern, som förmyndare, kan väcka talan.

Vid fastställande eller upphävande av faderskap kan domstolen besluta att en blodundersökning ska ske för att avgöra vem som är barnets biologiska far. Detta sker enligt lag (1958:642) om blodundersökning m.m. vid fastställande av faderskap.

Vid adoption ser situationen annorlunda ut, då det såklart inte finns samma krav på genetiskt släktskap. I Sverige får makar och sambor adoptera tillsammans, andra får inte adoptera gemensamt. Den som har adopterats ska efter adoptionen anses som adoptivförälderns barn, inte som barn till sina tidigare föräldrar. Det finns även en möjlighet att för en make eller sambo att med den andra partnerns samtycke adoptera hans eller hennes barn. I så fall ska den som adopterats anses som makarnas eller sambornas gemensamma barn.