Hej! Min kompis blev i helgen påkommen med narkotika på en nattklubb. Han blev avvisad från platsen av polisen, alltså INTE gripen/omhändertagen. Finns det möjlighet att polisen i efterhand kan gripa honom?

 

Hej och tack för din fråga!

Innehav av narkotika är ett brott enligt 1§ 1 st. 6 p. Narkotikastrafflagen (NSL). Ett eventuellt lagbrott kan kategoriseras som narkotikabrott av normalgraden eller ringa. Avgörande för gränsdragningen mellan ringa narkotikabrott och narkotikabrott av normalgraden är faktorerna ”sort och mängd”. Exempelvis har kokain i förarbetena till NSL endast ansetts utgöra ringa narkotikabrott enligt 2 § NSL om det rör sig om obetydliga mängder och enstaka innehav.

 

Förutsättningen för att bli dömd för brottet är att man uppfyller rekvisiten i paragrafen. Det innebär att polisen även efter en tid kan gripa en person om de anser att det finns skäl att tro att ett brott har begåtts. De har alltså tid på sig att utreda och samla in bevis. Sedan bestämmer polisen tillsammans med åklagaren om det finns tillräckliga bevis för att utreda det eventuella brottet vidare. Anledningen till att polisen väljer att gripa en misstänkt, din kompis i det här fallet, är att han inte ska kunna hålla sig gömd innan åklagaren hunnit ta ställning till om det finns anledning att anhålla honom. Han får dock högst vara gripen i 12 timmar. Sedan måste åklagaren fatta beslut om anhållande eller släppa honom på fri fot.

 

Utgår vi ifrån att din kompis endast blivit avvisad från platsen utan att narkotika beslagtogs eller liknande har det betydelse för om polisen kan bevisa att ett brott begåtts och för att sedan i nästa steg upprätta en förundersökning. Ju färre bevis som finns desto svårare blir det att fällas till ansvar eftersom det är åklagaren som har bevisbördan. Om åklagaren inte kan visa bortom ”rimligt tvivel” att samtliga brottsrekvisit är uppfyllda så ska den tilltalade inte fällas för brott. Bortom rimligt tvivel är ett högt beviskrav, det innebär att åklagaren måste vara så säker på sin sak och ha bevis som styrker att det inte finns något annat rimligt alternativ än att det gått till som åklagaren påstår.