Jag är uppfödare och har en valpköpare vars kille hjälpte oss med lite saker i lägenheten.
Som tack för hjälpen ville de ha en valp av mig. Blev det ingen valp som jag ansåg passade i den stundande kullen så ville de vänta alt. få ersättning i pengar. Kullen föddes och de erbjöds 1 valp, som de tackade nej till. Erbjuds då istället en fodervärdsvalp som de också tackar nej till. Nu kräver de 15 000 kr och vi tycker att det varken är ett rimligt belopp vare sig för arbetet eller valp, då valparna inte kostade 15 000 kr. Vet inte vad jag ska göra och vilken laglig rätt de har vs vi har. Allt har skett muntligt, vi har också stått för all materielkostnad, mat etc. När de har hjälpt oss. Det rör sig om ca 2 helger max.

Vad ska vi göra?

 

Hej och tack för din fråga!

Har avtal ingåtts?

Den första frågan vi måste utreda är huruvida avtal föreligger mellan dig och mannen (hantverkaren). Avtal ingås huvudsakligen i enlighet med den s.k. anbud-acceptmodellen, se härom 1 kap. 1 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Modellen innebär i korthet att ett avtal kommer till stånd genom att en anbudsgivare ger ett anbud som antas genom en accept. När man har två viljeförklaringar som stämmer överens med varandra föreligger ett avtal. Utifrån din beskrivning talar det starkt för att det finns ett avtal mellan er (mannen har lämnat ett anbud om att han kan utföra arbeten i din bostad, i utbyte mot att han skulle få erhålla en hundvalp alternativt ersättning i pengar för det utförda arbetet, vilket du accepterat). Att ni har ingått ett muntligt avtal har ingen betydelse för avtalets giltighet. Det som binder parterna är överenskommelsen i sig och avtalet har som huvudregel inga formkrav.

 

Hur ser avtalsförhållandet ut?

Den andra frågan vi måste utreda är hur ert avtalsförhållande skall klassificeras, dvs. vilken ställning ni som parter har i avtalet. Detta krävs för att redogöra för vilka lagar som kan anses tillämpliga i ditt fall. Som vi ser det kan avtalsförhållandet yttra sig på ett flertal sätt; 1.) Du har ingått avtalet som konsument gentemot hantverkaren som är att se som näringsidkare (han har utfört arbetet i din bostad i sin yrkesmässiga verksamhet). 2.) Du har ingått avtalet som näringsidkare (du är hunduppfödare och bedriver kennel) gentemot hantverkaren i egenskap av näringsidkare. 3.) Du har ingått avtalet som privatperson (oavsett att du bedriver kenneln) gentemot hantverkaren i egenskap av privatperson (oavsett yrkesmässig verksamhet).

 

Följer priset av avtalet?

Den viktigaste källan för att avgöra vad som gäller i ett avtalsförhållande är alltid avtalet i sig. Det som gäller är det som parterna kommit överens om. Frågan i ditt fall är vad som har avtalats avseende prisets storlek. Av de uppgifter du har lämnat, framgår att inget specifikt kontant pris har avtalats. Priset kan däremot följa av avtalet även om parterna inte uttryckligen har kommit överens om ett sådant. En sådan prisöverenskommelse kan nämligen framgå genom en tolkning av avtalet enligt allmänna principer om avtalstolkning. Eftersom ni i er överenskommelse angett att ersättning skall utgå genom en hundvalp alternativt genom ersättning i pengar skulle detta å ena sidan kunna tolkas som att du som konsument gett uttryck för att den alternativa ersättningen i pengar skall motsvara hundens värde. Å andra sidan kan man se det som att ersättningen i pengar skall bestämmas utifrån tjänstens värde. En fullständig avtalstolkning går däremot inte att göra mot bakgrund av de lämnade uppgifterna, utan vi måste i stället se till om någon lagstiftning finns att tillgå. 

 

Vilka regler kan tillämpas?

Partskonstellationen blir, som ovan sagts, beroende för vilka lagar som kan tillämpas. Gällande avtalsförhållanden där en 1.) näringsidkare utför tjänster åt en konsument finns bestämmelser i konsumenttjänstlagen (1985:716) (KtjL), se härom 1 §. I det fall hantverkaren utfört arbetena åt dig i din bostad i sin yrkesmässiga verksamhet är han att bedöma som näringsidkare och dessa regler blir därför tillämpliga.

För det fall något avtal om pris inte föreligger gäller vad som stadgas i 36 § 1st KtjL. Enligt denna bestämmelse skall i ett sådant fall konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.

I det fall även du är att bedöma som 2.) näringsidkare eller att ni båda är att betrakta som
3.) privatpersoner, kan inte någon bedömning göras utifrån KtjL. I svensk rätt saknas utanför KtjL:s tillämpningsområde en lag som vid avtal om arbete på fast egendom reglerar parternas rättigheter och skyldigheter. Ledning får i stället sökas genom exempelvis analogier, dvs. regler som är tillämpliga för en annan liknande situation, men som ändå kan användas i aktuellt fall. I ditt fall kan en analogi göras utifrån bestämmelser i Köplag (1990:931) (KöpL), då den är tillämplig på köp mellan näringsidkare eller köp mellan privatpersoner. Trots att det i ditt fall är fråga om köp av tjänst, och inte köp av någon vara, kan alltså ändå KöpL tillämpas genom en analogvis tillämpning, med hänsyn till partskonstellationen.

Enligt 45 § KöpL gäller, i likhet med 36 § KtjL, att om inte priset följer av avtalet, skall köparen betala vad som är skäligt med hänsyn till varans art och beskaffenhet, gängse pris vid tiden för köpet samt omständigheterna i övrigt.

Följande skälighetsbedömning avseende prisets storlek är, mot bakgrund av det sagda, tillämplig i de tre ovan beskrivna partskonstellationerna.

Skälighetsbedömningen ska baseras på faktiska omständigheter, t.ex. gängse pris, eller särskilda fakta som verkar i höjande eller sänkande riktning. Vad gäller skälighetsbedömningen i ditt fall kan t.ex. omständigheter gällande tjänstens art och omfattning vara att näringsidkaren har utfört olika typer av arbeten, som kan anses mer respektive mindre kvalificerade. Vad gäller gängse pris får beaktas vad som i allmänhet tillämpas för motsvarande tjänster. I ditt fall kan följande exempel grovt sett illustrera vad som kan räknas som ett marknadsmässigt pris för ett motsvarande arbete utfört under två helger: 4*8 = 32h, 32h * 450 kr/h = 14 400 kr. Utifrån denna beräkning kan priset som hantverkaren anger inte tyckas helt orimligt. Vad avser omständigheterna i övrigt, kan däremot beaktas att det är du som har stått för materialkostnaderna.

 

Hur ser bevisbördan ut?

Bevisbördan ser olika ut beroende om det rör sig om ett näringsidkare- och konsumentförhållande eller inte. I förarbetena till 36 § KtjL uttalas att det är näringsidkaren som har bevisbördan i fråga om prisets skälighet och att denne med andra ord skall kunna visa att det begärda priset är skäligt med hänsyn till olika relevanta omständigheter. Vid tvist om det begärda prisets skälighet ankommer det i första hand på näringsidkaren att lägga fram utredning om gängse pris etc. och brister i detta avseende bör framförallt falla tillbaka på näringsidkaren.

I annat fall är huvudprincipen inom tvistemål att den som påstår något har bevisbördan. Beviskravet är därvid som utgångspunkt att omständigheten skall vara styrkt.

I fall du och hantverkaren inte kommer överens om storleken på priset återstår att vända dig till allmän domstol för att där få ärendet prövat och avgjort.