Hej! Vi håller på att upprätta ett äktenskapsförord men har fastnat på en formulering i en mall som vi hittade på internet. Det står såhär: “Enskild egendom: Med enskild egendom åsyftas egendom som tillhör en av makarna ensam. Denna egendom ska inte ingå i en eventuell framtida bodelning. Bodelning ska ske vid äktenskapsskillnad eller vid arvskifte.”

Det vi undrar över är det allra sista om arvskifte. Om någon av oss avlider medan vi fortfarande är gifta så vill vi att den andre ska ärva alltihop som den avlidne hade (även den enskilda egendomen), men blir det så om vi har formuleringen ovan? Ska vi ta bort den sista frasen om arvskifte och sluta meningen vid äktenskapsskillnad? Eller är helt enkelt definitionen av enskild egendom just det som står?

Hej och tack för din fråga!

När är ett äktenskap upplöses, vilket kan ske genom antingen äktenskapsskillnad eller dödsfall, ska makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning, 9 kap 1 och 2 §§ Äktenskapsbalken (ÄktB), och i en bodelning skall bara makarnas giftorättsgods ingå, 10 kap 1 § ÄktB. Vad som då är giftorättsgods bestäms egentligen utifrån vad som skall anses vara enskild egendom. Det betyder att all er egendom som inte skall anses vara enskild egendom är giftorättsgods, 7 kap 1 § ÄktB. Det är nu som ett äktenskapsförord får betydelse. Genom ett äktenskapsförord, som egentligen är ett avtal mellan makarna innehållande vissa formkrav, kan man se till att egendom som annars hade varit giftorättsgods istället skall anses vara enskild, 7 kap 3 § ÄktB

Vid arvskifte tillfaller som huvudregel all egendom den efterlevande maken, 3 kap 1 § Ärvdabalken (ÄB). Detta genom att denne tilldelas sin andel av giftorättsgodset från bodelningen med anledning av dödsfallet och den avlidnes så kallade ”kvarlåtenskap”. Den avlidnes “kvarlåtenskap” består av dennes andel av giftorättsgodset från bodelningen och dennes eventuella enskilda egendom. 

Om den avlidne maken har barn som inte är era gemensamma, s.k särkullbarn, så har särkullbarnen rätt att ärva efter sin förälder med en gång såvida dem inte har avstått denna rätt till fördel för den efterlevande maken3 kap 1 § 1st ÄB.Särkullbarnens del av den avlidnes kvarlåtenskap ingår alltså inte i den efterlevande makens arv som huvudregel.

Den efterlevande makens egna andel av bodelningen tillfaller denne med ”full äganderätt”, vilket innebär att hen kan göra vad hen vill med egendomen, även testamentera bort den. Den avlidnes kvarlåtenskap ärvs dock med ”fri förfoganderätt”, som innebär att efterlevande maken fritt kan bestämma över egendomen men inte testamentera bort den, 3 kap 2 § 1 st ÄB

Detta får betydelse om det finns särkullbarn som har avstått från sin rätt att ärva till fördel för den efterlevande maken, alternativt om makarna inte har några barn alls och det är den avlidnes föräldrar och syskon som istället skall ärva. Det arv som då väntas från den avlidne skall den efterlevande maken inte kunna testamentera bort.


Sammanfattningsvis innebär detta att den efterlevande maken som huvudregel ärver all egendom som först avlidne efterlämnar, såväl giftorättsgods som enskild egendom, men med begränsningen att hen inte får testamentera bort egendomen som disponeras med ”fri förfoganderätt” vid sitt eget frånfälle.