Varför är det en god idé att upprätta ett testamente innan man går bort? Låt oss förklara!

För alla som vill bestämma själva hur ens kvarlåtenskap ska fördelas när man går bort är det en bra idé att upprätta ett testamente. Utan ett testamente sker uppdelningen av den s.k. arvlåtarens tillgångar huvudsakligen till familjemedlemmar i en specifik ordningsföljd som lagen (Ärvdabalken) ställer upp. Men arvsordningen som följer av lagen är naturligtvis inte önskvärd för alla. För att veta om man kan känna sig tillfreds med den arvsordning som gäller enligt lag, eller om man borde upprätta ett testamente, är det förstås lämpligt att veta hur lagstiftningen faktiskt ser ut.

Om ett testamente inte har upprättats går kvarlåtenskapen till arvlåtarens make, om en sådan finns. Barn som är makarnas gemensamma ärver först vid den kvarlevande makens bortgång. På annat sätt förhåller det sig om arvlåtaren har barn som inte är gemensamma med den kvarlevande maken. Dessa s.k. särkullbarn har rätt att få ut sin del av arvet direkt, vilket minskar den kvarlevande makens del av arvet i motsvarande mån. 

Finns det ingen make med i bilden så går kvarlåtenskapen direkt till eventuella barn, vilket brukar refereras till som bröstarvingar. Finns det inga barn går arvet istället till arvlåtarens föräldrar. Om föräldrarna är borta ärver istället arvlåtarens syskon. Även halvsyskon får i så fall del av kvarlåtenskapen. Saknas syskon och även syskonbarn ärver istället arvlåtarens far- och morföräldrar. Om dessa saknas går kvarlåtenskapen till far- och morföräldrarnas barn, d.v.s. arvlåtarens farbröder, fastrar, morbröder och mostrar. Finns vare sig make eller dessa släktingar går arvet istället till den statliga s.k. allmänna arvsfonden. 

Som det har framgått ovan är det alltså en eventuell make och ett antal andra släktingar som får kvarlåtenskapen i en viss inbördes ordning när man går bort, och i sista hand den allmänna arvsfonden. Men denna ordning gäller som sagt enbart så länge ett testamente saknas. Ett framträdande exempel på när ett testamente kan behövas är vid samboförhållanden, eftersom en kvarlevande sambo helt saknar arvsrätt enligt lag. Andra exempel är om man har fosterbarn eller kanske en nära vän som man skulle vilja se som arvtagare. Kanske vill man att en viss del av kvarlåtenskapen ska gå till någon form av välgörenhetsorganisation eller användas för ett specifikt syfte. 

En annan anledning till att upprätta ett testamente är att det gör det möjligt att bestämma vem som ska ha vad, med andra ord att ett specifikt föremål ska tillfalla en specifik person. Man kan också ange i testamentet om man vill att en specifik person som man litar på ska sköta fördelningen av kvarlåtenskapen. 

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns flera skäl till att upprätta ett testamente, oavsett om man vill ändra den arvsordning som följer av lagen helt och hållet, eller bara vill att ett specifikt föremål ska tillfalla en viss person.