Arbetsformerna och rättigheterna kopplade till dem

Om man arbetar för en privat arbetsgivare finns tre typer av anställningar man kan ha. Vad de olika anställningarna innebär och vilket typ av skydd anställningarna ger framgår av lagen om anställningsskydd (LAS). I det följande framgår i grova drag vad som gäller för de olika anställningsformerna.

Tillsvidareanställning

Ett anställningsavtal är enligt huvudregeln i 4 § LAS en tillsvidareanställning. Tillsvidareanställningen, ofta kallad “fast anställning”, löper på obestämd tid med rätt för båda parter att säga upp avtalet med beaktande av uppsägningstiden. Uppsägningstiden ska framgå av ditt avtal. Om det finns ett kollektivavtal gäller uppsägningstiden enligt det avtalet framför både anställningsavtalets och lagens uppsägningstider. Uppsägningstiden enligt LAS gäller dock framför ditt anställningsavtal i det fall det inte finns något kollektivavtal och i det fall det är till fördel för dig. Därutöver krävs att uppsägningen är sakligt grundad, 7 § LAS.

Vad saklig grund egentligen innebär framgår inte av lagen utan vägledning fås från bl.a. rättsfall och förarbeten. Generellt kan sägas att man skiljer mellan omständigheter som är kopplade till din person (personfallen) och arbetsbristfallen. Vid personfallen måste den sakliga grunden härröras från en av dig ”orsakad omständighet” eller visst beteende. Listan över vad som hamnar under personfallen kan göras lång och som alltid måste vid bedömningen hänsyn tas till det enskilda fallet.

Vid arbetsbristfallen är det omständigheter som är kopplade till arbetsgivaren som innebär att det kan föreligga saklig grund för uppsägning. Hit hör fall där arbetsgivaren inte har möjlighet att erbjuda fortsatt arbete pga. exempelvis en nedskärning som följer av en omorganisering i företaget. Här blir det aktuellt att tala om de så kallade turordningsreglerna. Enligt huvudregeln har den som varit anställd längst rätt att behålla sin anställning. I praktiken görs dock en rad undantag från huvudregeln, vilket delvis framgår av 22–23 §§ LAS.

Tidsbegränsad anställning

Den tidsbegränsade anställningsformen förekommer i fyra situationer:

  • allmän visstidsanställning (Alva)
  • vikariat
  • när arbetstagaren fyllt 67 år
  • säsongsanställning

En tidsbegränsad anställning kan av sin natur inte sägas upp i förtid utan att få skadeståndsrättsliga konsekvenser. Anställningen ska respekteras av båda parterna fram till slutdatumet. Du kan endast skiljas från din tjänst i förtid i det fall du gör dig skyldig till grovt avtalsbrott.

Allmänna visstidsanställningar och vikariat övergår automatiskt till en tillsvidareanställning om den sammanlagda anställningstiden överstiger två år under en femårsperiod. Detsamma gäller om perioden överstiger fem år, om de tidsbegränsade anställningarna följt på varandra utan uppehåll eller med mindre än sex månaders mellanrum. Övergången, som man brukar kalla ”inlåsning”, gäller inte efter det att en arbetstagare fyllt 67 år. Den tidsbegränsade anställningsformen behandlas i 5-5b §§ LAS.

Provanställning

En provanställning kan vara i högst sex månader och övergår sedan automatiskt till en tillsvidareanställning, om inte du eller din arbetsgivare meddelar den andra parten att den ska upphöra vid prövotidens slut, 6 § LAS.

En provanställning kan av båda parterna avbrytas i förtid, om inte annat har avtalats. Om arbetsgivaren vill avsluta provanställningen i förtid eller inte vill att den ska övergå i en tillsvidareanställning ska arbetsgivaren underrätta dig om detta minst två veckor i förväg.