Hej!

Jag och min sambo har ett gemensamt barn tillsammans, inga särkullsbarn finns. Vi har tänkt skriva ett testamente där vi ärver varandra förutom vårt barns laglott. Allt som ärvs ska vara enskild egendom.

Fråga 1: Finns det några nackdelar med att endast ha enskild egendom, dels för den efterlevande sambon eller för vårt barn?

Vi har även angett att vid bådas bortgång ska X vara vårdnadshavare och Y särskild förvaltare ifall vårt barn är omyndigt.

Fråga 2: Spelar det någon roll om vi skriver ”särskild förvaltare” eller endast ”förvaltare”? Både rättsligt sett men också inblandning från överförmyndarnämnden?

 

Återkoppling av Juristresursen

Hej och tack för din fråga!

Angående din första fråga, om det finns nackdelar med att arvet är enskild egendom ser vi inget problem. Ett förbehåll i ett testamente om att egendomen ska vara enskild står sig vid en framtida bodelning. Om den efterlevande får ett nytt barn kommer detta barn att vid den efterlevande sambons död, ha rätt till sin laglott. I detta fall rekommenderar vi att den efterlevande sambon eller barnet upprättar ett nytt testamente efter det att denne har mottagit arvet. Detta för att undvika att en eventuellt ny sambo/make eller den efterlevande sambons gemensamma barn med en ny make/sambo får ta del av arvet.

Angående din andra fråga, om det har betydelse om ni skriver ”förvaltare” eller ”särskild förvaltare”, har det viss betydelse. En förvaltares uppgift enligt (föräldrabalken 12 kap. 2 §) innebär att de enligt sitt förordande bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person. Förvaltarens uppdrag omfattar inte sådana tillgångar som ställts under särskild förvaltning. Särskild förvaltning innefattar således att uppdrag av mer speciell natur. Exempelvis en fastighet.
Vi råder er därför att använda begreppet ”förvaltare” för att detta ska innefatta ett förvaltande av barnets samtliga tillgångar.