Hej!
Det är tillåtet att installera en kamera övervakning hemma, men är det tillåtet att installera kamera övervakning hemma hos sin anhörig? Räcker det med muntligt medgivande eller krävs det ett skriftligt medgivande av den anhörig som kameran ska installeras hos? Är det tillåtet att filma alla som kommer hem till vederbörande även om de personer inte lämnar sitt medgivande? Är det tillåtet att utan godkännande av samtliga filmade personer använda inspelningen/ar offentligt alternativt använda dessa i ett annat syfte? Är det tillåtet att spela in omvårdnadspersonal som kommer hem till vårdtagare för att utföra omvårdnad?

 

Hej och tack för din fråga!

År 2013 kom en ny lag angående kameraövervakning, vid namn av Kameraövervakningslagen. I och med att lagstiftningen är så ny är rättsläget i viss mån osäkert. Vi kommer här göra en genomgång av vår tolkning av lagens innebörd i de delar den kan aktualiseras för dina frågeställningar.

 

Övervakning i eget hem

I 5 § Kameraövervakningslagen framgår att lagen inte gäller vid kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde, om övervakningen bedrivs av en fysisk person som ett led i en verksamhet av rent privat natur. Att bedriva kameraövervakning i sitt eget hem är således oreglerat och bör därmed vara tillåtet. Notera dock om avsikten är att bilder och ljud från kameraövervakning i t.ex. en bostad ska spridas till en större krets, t.ex. över internet, torde övervakningen inte få anses ingå som ett led i en verksamhet av rent privat natur.

Det kan dock uppmärksammas att brottet kränkande fotografering kan aktualiseras, 4 kap 6a § Brottsbalken. Så kan fallet vara om detta sker utan samtycke, inomhus i en bostad och är ägnat att kränka den enskildes personliga integritet. Ett undantag till regeln är om gärningen kan anses vara försvarlig med hänsyn till syftet och övriga omständigheter.

 

Övervakning i närståendes hem

När det kommer till att installera övervakningskameror i närståendes hem är reglerna däremot annorlunda. Datainspektionen har uttalat att då det inte är den boende som själv satt upp övervakningskamerorna, bestämt placeringen och har tillgång till det inspelade materialet, utan en anhörig till den boende, är övervakningen inte längre av rent privat natur. Detta innebär att undantaget i 5 § Kameraövervakningslagen inte är tillämpligt, vilket medför att lagens regler aktualiseras.

Det framgår av 22 § 1 st Kameraövervakningslagen att kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde får bedrivas enbart om den som ska övervakas har samtyckt till övervakningen. Detta innebär alltså att alla som övervakas, även vårdpersonal, ska samtycka till övervakningen.

Samtycket kan vara muntligt, även om ett skriftligt samtycke alltid är en fördel i bevishänseende. Vad ett giltigt samtycke är definieras i 2 § Kameraövervakningslagen. Det ska vara en frivillig, särskild och otvetydig viljeyttring genom vilken någon efter att ha fått fullständig information om övervakningen, godtar att bli kameraövervakad. Viktigt att komma ihåg är att det ofta inte är möjligt att uppfylla kravet på frivillighet som gäller för att ett samtycke ska anses giltigt, om den som ska övervakas står i ett beroendeförhållande till den som övervakar. En närståenderelation kan möjligtvis, beroende på de speciella omständigheterna, anses utgöra ett sådant beroendeförhållande.

Om ett giltigt samtycke har lämnats får det när som helst återkallas och när så skett får övervakning inte längre ske, 22 § 2 st Kameraövervakningslagen.

I 23 § Kameraövervakningslagen görs ett undantag från kravet på samtycke. Om den som bedriver övervakningen kan påvisa att behovet av övervakningen väger tyngre än den boendes och vårdpersonalens integritetsintresse får övervakningen ske utan samtycke. Vår bedömning är att det i ett sådant här fall kan vara svårt att påvisa detta.

Den som bedriver kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde ska se till att övervakningen sker endast för särskilda och berättigade ändamål, att dessa ändamål dokumenteras och att övervakningen inte sker i större omfattning än vad som behövs för att tillgodose ändamålen med övervakningen, 24 § Kameraövervakningslagen. Det sistnämnda kravet innebär bland annat att övervakningskameran ska riktas på ett sådant sätt att det område som övervakas inte är större än vad som behövs och även att kameraövervakningen ska begränsas i tiden.

Om man bedriver kameraövervakning har man en upplysningsplikt om detta. Det innebär att man genom tydlig skyltning eller på annat sätt ska upplysa om att övervakning sker. Man ska även upplysa om vem som bedriver övervakningen om detta inte framgår av förhållandena. Om ljud tas upp ska det särskilt upplysas om detta. Denna upplysningsplikt inträder så fort övervakningsutrustning sätts upp, 25 § Kameraövervakningslagen.

Om den övervakade eller den som kan komma att bli övervakad begär det, är man även skyldig att upplysa om ändamålen med övervakningen, 26 § Kameraövervakningslagen.

Den som bedriver kameraövervakning får vidare inte behandla bild- och ljudmaterial från övervakningen för något ändamål som är oförenligt med det som materialet samlades in för, 28 § Kameraövervakningslagen. Vederbörande måste alltså säkerställa att bilder och ljud inte behandlas för ändamål som är oförenliga med det ursprungliga ändamålet.

Tillgång till bild- och ljudmaterial från kameraövervakningen får inte ges till fler personer än vad som behövs för att övervakningen ska kunna bedrivas, 29 § Kameraövervakningslagen.

Den som tar befattning med en uppgift som har inhämtats genom kameraövervakning får inte obehörigen röja eller utnyttja det som han eller hon på detta sätt har fått veta om någon enskilds personliga förhållanden, 37 § Kameraövervakningslagen. Undantag görs för vissa nödvändiga utlämnanden, exempelvis till polismyndigheten om det behövs för att utreda eller förhindra vissa allvarligare brott.

Sker kameraövervakning i strid med kameraövervakningslagens bestämmelser ska den som bedriver kameraövervakningen ersätta den övervakade för den skada och kränkning av den personliga integriteten som denne har orsakats till följd av detta, 44 § 1 st Kameraövervakningslagen. Den som bryter mot lagens bestämmelser kan i vissa fall dömas till böter eller fängelse i högst ett år, 45 § Kameraövervakningslagen.