Hej. Jag är över 18 år nu och jag undrar om man kan skilja sig från en förälder. Vet att jag nu är ”fri” eftersom jag är myndig men undrar om min förälder som jag vill skilja mig från på något sätt kan få någon slags kontroll över mig? Det kan vara i samband med akut sjukdom eller vad som helst. Om denna förälder skulle kunna ha någon slags, vilken som helst, kontroll över mig, hur kan jag göra för att ta bort den möjligheten?

Hej och tack för din fråga!

Utgångspunkter – innebörden av uppnådd myndighetsålder
Enligt 6 kap 2 § föräldrabalken (FB) består vårdnaden om ett barn till dess att barnet fyller 18 år. När ett barn fyllt 18 år har föräldrarna inte längre ett ansvar för barnets personliga förhållanden, behov, försörjning och utbildning. Vidare framgår det av 9 kap 1 § FB att den som är över 18 år gammal är myndig och att denne själv råder över sin egendom samt har rätt att ingå avtal.

Särskilt om bestämmanderätt vid sjukvård
Sjukvården bygger på frivillighet, vetenskap och beprövad erfarenhet
Inom sjukvården ska patientens självbestämmande och integritet respekteras, 2 a § p 3 hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och 4 kap 1 § patientlagen (PL). Enligt 4 kap 2 § PL är utgångspunkten att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke. Hälso- och sjukvårdspersonalen ska enligt 6 kap 1 § patientsäkerhetslagen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. I 1 kap 7 § PL nämns också att patienten ska få sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som är av god kvalitet och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Närståendes rätt till information samt möjlighet att medverka vid utformningen och genomförandet av vården
Enligt 2 b § HSL ska patienten och dennes närstående ges information enligt vad som anges i 3 kap PL. Enligt 3 kap 4 § PL ska information som inte kan lämnas till patienten såvitt möjligt lämnas till en närstående. I 3 kap 5 § PL stadgas dock att informationen inte får lämnas till patienten eller någon närstående om bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt hindrar detta. Enligt 5 kap 3 § PL gäller att patientens närstående ska få möjlighet att medverka vid utformningen och genomförandet av vården, om det är lämpligt och om bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt inte hindrar detta. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det normalt sett inte anses lämpligt att involvera närstående i vården om patienten motsätter sig detta.

Att patientens närstående har rätt att om lämpligt få möjlighet att medverka vid utformningen och genomförandet av vården innebär inte att de har rätt att vara med och fatta avgörande beslut om en myndig patients sjukvård. I Socialstyrelsens handbok för vårdgivare, chefer och personal gällande skyldighet att informera och göra patienten delaktig nämns uttryckligen att det är vårdens uppgift att, med respekt för principen om människors lika värde, välja det vårdalternativ som såväl ur medicinska som etiska synpunkter bedöms vara det som bäst tillgodoser individens behov av god vård med bibehållen integritet och värdighet. Uppfattningar eller eventuella egenintressen som företräds av närstående får inte påverka beslutet. Däremot kan det tänkas att en anhörig tillfrågas om denne känner till patientens inställning i en viss fråga.

Även i livshotande situationer saknar närstående beslutsrätt. Enligt 3 kap 2 § socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om livsuppehållande behandling (SOSFS 2011:7) ska den fasta vårdkontakten inför ett ställningstagande till att inte inleda eller inte fortsätta livsuppehållande behandling rådgöra med minst en annan legitimerad yrkesutövare. Enligt 3 kap 3 § p 7 SOSFS 2011:7ska den fasta vårdkontakten i patientjournalen dokumentera vilken inställning till den livsuppehållande behandlingen som patienten och närstående har gett uttryck för. Det innebär dock inte att åsikten ska tillåtas påverka hälso- och sjukvårdspersonalens beslut.

Kontaktförbud – möjligheten att ”skilja sig” från sina föräldrar
Dina föräldrar har som utgångspunkt rätt att upprätthålla kontakten med dig. Du har dock givetvis rätt att avstå från sådan kontakt samt framföra att du inte längre önskar träffa dina föräldrar. Under vissa omständigheter är det möjligt att få till stånd ett förbud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med dig eller att följa efter dig (kontaktförbud). Den som bryter mot ett sådant kontaktförbud kan enligt 24 § lagen om kontaktförbud dömas för överträdelse av kontaktförbud till böter eller fängelse i högst ett år.

Enligt 1 § 2 st lagen om kontaktförbud får kontaktförbud meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda. Vid bedömningen av om det finns en sådan risk ska det särskilt beaktas om den mot vilken förbudet avses gälla har begått brott mot någon persons liv, hälsa, frihet eller frid. I 1 § 3 st lagen om kontaktförbud föreskrivs dock att ett kontaktförbud får meddelas endast om skälen för ett sådant förbud uppväger det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den mot vilken förbudet avses gälla. Notera alltså att kraven för att meddela kontaktförbud är ganska höga. Om det kan antas att ett kontaktförbud enligt 1 § lagen om kontaktförbud inte är tillräckligt, får förbudet enligt 2 § utvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas (utvidgat kontaktförbud).

Enligt 3 § ska ett kontaktförbud förses med de begränsningar och undantag som är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Vidare gäller enligt 4 § att kontaktförbud ska meddelas för viss tid. Beslutet om kontaktförbud ska enligt 5 §delges den mot vilken förbudet avses gälla.

Om du vill ansöka om kontaktförbud ska du vända dig till din lokala polis- eller åklagarmyndighet. De kan också svara på frågor om kontaktförbud.