Hej! Jag och en bekant har spelat ett gäng matcher i kortspel, och på skoj spelar vi om något symboliskt som glass eller fika osv. Efter ett gäng matcher med ”kvitt eller dubbelt” har jag satt mig i en skuld på över 30 000, men jag anser att vi mest spelat på skoj och aldrig trott att det var så seriöst, men nu kräver min bekanta mig på pengar och hotar att gå till rätten om jag inte betalar. Det fina inga skriftliga avtal men personen i fråga anser att vi har gjort muntliga avtal och om han bara har vittnen så kommer det bli dyrt för mig, känner mig lite hotad i situationen, skulle min bekanta få rätt i en rättslig tvist?

Hej och tack för din fråga!

När det gäller slutande av avtal ska sägas att utgångspunkten i Sverige är att avtalsfrihet råder, det vill säga att det går att avtala om i princip vad som helst. De flesta avtal kräver inte heller någon viss form för att vara giltiga och kan ingås såväl skriftligen som muntligen. Sådana avtal ingås som huvudregel genom anbud och accept, det vill säga genom att anbudsgivaren i första hand lämnar ett seriöst menat anbud (antingen skriftligen eller muntligen) och anbudstagaren i sin tur avger en motsvarande seriös förklaring att denne accepterar anbudet. För att ett avtal enligt anbud och accept-modellen ska anses giltigt krävs alltså samstämmiga viljeförklaringar. Det ska finnas en samstämmig vilja hos parterna – en gemensam partsavsikt – att binda sig vid sina löften. 

Avtal kan dock i vissa fall även ingås genom så kallat konkludent handlande, vilket innebär att en part aktivt handlar på ett sådant sätt som bekräftar att denne anser sig bunden av ett särskilt avtal. Trots att ett formellt avtal enligt anbud och accept-modellen inte har slutits kan ett avtal alltså ändå anses ha kommit till stånd genom att parterna därefter handlat som om ett formellt avtal hade slutits.

Slutligen ska sägas att även om muntliga avtal som huvudregel är lika giltiga som skriftliga avtal kan det från bevissynpunkt vara betydligt svårare att visa att ett avtal har kommit till stånd muntligen. I sådana fall då parterna inte är överens om avtalets innehåll måste avtalet tolkas av rätten. I avtalstolkningen kan rätten bland annat fästa avseende vid parternas handlande under och efter slutandet av avtalet, samt vid sedvänja eller tidigare partsbruk mellan parterna.

I ditt fall råder osämja om huruvida ett avtal rörande spelskulder har kommit till stånd. Avtal om spel har i praxis ansetts utgöra ett exempel på pactum turpeMed pactum turpe förstås ett avtal som inte förtjänar rättsordningens stöd, det vill säga ett osedvanligt eller omoraliskt avtal vars giltighet inte kan prövas av domstol. I ett fall från Högsta domstolen, NJA 1989 s 768, anförde domstolen att det sedan gammalt är erkänt att spelskulder inte kan drivas in på rättslig väg. Vidare redogjorde domstolen för att den som har vunnit i spel inte kan anses förtjänt av rättsordningens stöd för att tvinga förloraren att infria den skuld han ådragit sig genom spelet. Att ett avtal inte förtjänar rättsordningens stöd innebär helt enkelt att svenska domstolar inte tar upp tvister rörande sådana avtal till prövning. Avtalet kan visserligen fortfarande anses vara gällande mellan er som parter, men domstolen hjälper varken till med att driva in en spelskuld eller kräva tillbaka en redan betald spelskuld. En talan som inte förtjänar rättsordningens stöd ska alltså avvisas av domstolen.  

Sammanfattningsvis tyder praxis på att vinnaren i ett spel inte med domstolens stöd kan få en spelskuld indriven. Det ska dock understrykas att det inte framgår av lag att spelskulder utgör pactum turpe, utan att denna princip utvecklats genom sedvana och praxis från domstolarna. Det finns också få avgöranden från högsta domstolsinstans som handlar just om spelskulder, även om 1989 års fall fortfarande torde vara aktuellt. Därför kan det i en enskild situation råda viss osäkerhet kring hur domstolen kommer att förhålla sig till avtalet.